Bröllop och Förhoppningar
Brorsan och hans fru i Luleå Domkyrka för en herrans massa år sedan.
Det här var nog cirka 9 år sedan. Min bror gifter sig med hans nuvarande fru Helena. Jag hade inte fått i uppgift att vara en särskild fotograf men jag minns att det var ett av de där tillfällena då jag vågade vidröra kameran med intresse, och utan att känna sorg. Och skam.
Att bli utlasad som fotograf kändes inte så jobbigt då själva händelsen inträffade. Inte den närmsta tiden därefter heller då jag jobbade extra som dagis- och skolfröken. Och i reception på Ayur Veda Hälsovägledning i Luleå. Och som danslärare.
Det var mest åren efter. Då man inte fick jobba med det man älskar. Trots otaliga försök att finna ett litet fotovik på någon dagstidning, någonstans i Sverige. Jag hade några frilansuppdrag efter det. Men. Jag tror ändå jag gav upp. Kampen att fortsätta kändes utsiktslös. Jag gav upp tron. På att någon gång finna ett jobb som fotograf igen.
Det är först under de senaste 3 åren jag har börjat försöka igen. Det har inte lett någonstans än. Men jag har fått tillbaka hoppet. Liksom hoppet om evig kärlek. Och framförallt sann sådan.
Dessutom när jag en liten förhoppning om att få fotografera en brud i detalj snart. Ringarna, axeln, håret, förberedelserna inför vigseln. Och så själva paret såklart. Jag har en löjlig förkärlek för bröllopsfoton. Kan sitta i timmar och titta på dem. Detta vart enligt mig inte så lyckade foton av min bror och hans fru. Men jag drömmer om att fota ett bröllopspar och bli mer än nöjd. Mitt nuvarande objektiv kan tillåta det. Fast nu behöver jag även köpa ett nytt vidvinkel. Mitt gamla (som lyckligtvis inte var så bra) blev kvarglömt på flygplatsen i San Diego då jag stuvade om i handbagaget. Hade hög feber och var mycket trött.