giselaphoto

Jag har letat filter, drömt om filter. Hela natten. Spännande. En ny värld uppenbarar sig för mig då jag aldrig använt det (förutom i Iphone:ns inbyggda förstås).

 

Jag ser bilder framför mig då jag läser... Och jag kommer att tänka på att man, på sätt och vis, förskönat verkligheten på andra vis. Förr.

 

I kollaget syns bilder jag tagit under mina resor till Amalif-kusten och Kalifornien. Och Fjärås. Och till ett par sanddynor utanför Luleå. Jag tänker att allting, varje millisekund, är en resa. Det vet vi ju, om vi tänker efter. Det finns alltid något nytt att betrakta. Om man lyfter, sänker eller sluter blicken. Och allting går att försköna i tanken och därmed blir även bilden, varseblivningen, förskönad. Inget är egentligen något annat än det är. Vi har alla olika filter. Jämt. Och ibland sammanfaller saker och ting. Så vackert. Så vi, kanske två personer, ser på exakt likadant (samma?) sätt på någonting.

 

I Fjärås tog jag delav en av mina bästa vänners bröllop. Det ägde rum ute på en åker några meter från deras hem. Jag har länge sagt att jag slutat tro på kärleken. Men det är inte sant. På dem tror jag. De har varit tillsammans sedan de var 13 år och deras kärlek växer ständigt. Tre barn har de tillsammans. Vilken resa!!

 

Apropå egenhändigt gjorda filter: I den rosatonade bilden i mitten, längst till vänster, fotograferade jag genom mina egna solglasögon. Och i lilla änglahimmel-fotot längst upp, i mitten, fotograferade jag i farten genom rutan på bussen som ringlade sig längs branta vägar från Sorrento till Positano och Amalfi längs en av de vackraste kuster jag sett.

 

Snart, snart kommer mina tre, helt nya handfasta filter och snart ska jag fotografera en tjej som heter Sofia med ett av dessa. 

 

Längtar!